Publicerat: 10/02/2011 | Författare: feminister | Sparat under: Genus, Könsroller, Normer |
Nina Ruthström har kommit med ett fantastiskt initiativ. Jag citerar från hennes blogg:
”Carola Magnusson kom med den briljanta idén att vi alla, så många som möjligt, går ihop och BOJKOTTAR ALLA AFFÄRER SOM SÄLJER KÖNSSPECIFIKA BARNKLÄDER. Vi kom fram till att en lördag efter löning borde det normalt handlas mycket och kanske därför märkas mer, så den 26 februari blir det av. Den dagen sätter vi inte vår fot i berörda butiker.
Jag har (hittills) fått två ynka svar på de 14 mail med namninsamlingen jag skickade iväg till olika kedjor. Generellt verkar det som att klädföretagen försvarar sig med att ”den stora massan” vill ha uppdelade flick- respektive pojkkläder. Men hur vet de det!? När jag handlar väljer jag kläder från flickavdelningen till min son. Därför ska vi försöka motbevisa dem. Lör 26/2 är dagen för detta!
Sprid nu detta till alla ni känner och inte känner, på facebook, på era bloggar och hemsidor, skriv till er lokaltidning – det ska jag göra.
Jag har mailat världens bästa Gudrun Schyman, och fått svar. :love: Hon kommer hjälpa oss att sprida budskapet. Nu hjälps vi åt att göra det här stort mina vänner. VI SKA KÄMPA FÖR ATT GÖRA SKILLNAD!
Som Carola skrev: Namninsamlingar i all ära men ”money talks”.”
Publicerat: 29/01/2011 | Författare: feminister | Sparat under: Ideal, Könsroller, Normer | Tags: barnkläder, genus, ideal, könsroller, Lindex, normer |
Det räcker med att slänga en snabb blick på Lindex barnavdelning för att upptäcka en tydlig skillnad. ”Pojkkläderna” går i murriga färger, som svart, grått och brunt. De fåtal färgfläckar som finns består huvudsakligen av blått och grönt. ”Flickkläderna” går i ljusare färger, rosa, rött, gult och lila. Lägg sedan till lite fjärilar, hjärtan, söta katter och glitter. Redan där tycker jag att det suger, att det är så jävla stereotypt bland barnkläderna är sorgligt och begränsande. Varför inte bara ha barnkläder? Innan puberteten finns i stort sett ingen skillnad på hur barns kroppar är skapta. Varför detta desperata behov av att kategorisera i flicka och pojke? Är det verkligen så himla viktigt att utifrån kläderna kunna avgöra om barnet har snippa eller snopp?
Tydligen.
Nu har det även visat sig att det finns fler skillnader mellan ”pojkkläderna” och ”flickkläderna” än det uppenbara. ”Flickkläderna” är mindre i storlekarna än pojkkläderna. Detta är totalt onödigt då prepubertala pojkar och flickor ser lika ut i kroppsbyggnaden. Läs gärna det här inlägget för att se vilket svar Jennie fick då hon frågade hur det kom sig att hennes son drog 110 på ”pojkavdelningen” men behövde 116 eller 122 på ”flickavdelningen”. Jag citerar:
”Jo men det är väl mer att det är större rörelsevidd i pojkkläderna. Dom busar ju runt på ett annat sätt.” – Lindexexpedit
Vad. i. helvete. Vilket skitsnack. Det bygger ju på någon slags bild av snälla flickor som sitter stilla för att inte skrynkla sin klänning och pojkar som drar flickorna i håret och lever rövare. En fördom. Barn är barn, alla barn är olika. Vissa flickor och pojkar gillar att stimma och stoja, andra flickor och pojkar gillar att sitta stilla och rita eller pyssla. Det finns inte en chans att man utifrån könet kan dra slutsatser om vem som leker vildast.
Nu tror jag dock att citatet ovan mest visar på expeditens syn på flickor och pojkar (vilken 50-talet för övrigt lär ha ringt och velat ha tillbaka), för Lindex har enligt Aftonbladet beklagat svaret som Jennie fick. Men jag tycker ändå att det faktum att ”flickkläderna” är mindre än ”pojkkläderna” är så himla typiskt. Det säger något om vår kultur. Dels att det är en norm att flickor alltid är mindre än pojkar, vilket såklart är missvisande då storlek beror så mycket på både arv och miljö, snarare än bara könet. Men det visar även på en kultur där kvinnors rörelsefrihet ständigt begränsas. En kultur där bekvämlighet inte är något som man som kvinna bör eftersträva. Vår fysiska rörelsefrihet begränsas genom hot om sexualiserat våld. Och om vi vill passa in i den norm för kvinnlighet som vår kultur har skapat och belönar så sker det ofta på bekostnad av bekvämligheten. Vi ska vaxa, raka och noppa för att avlägsna allt hår som kan anses äckligt. Vi ska banta. Spendera tid på smink och hår och trycka in vår kropp i push up-bh och snäva klänningar och kjolar och balansera på höga klackar. Lyckas vi trots allt detta inte vara vackra nog att behaga männen (vilket är kvinnans huvuduppgift) så finns alltid skönhetsoperationer, något som blir allt vanligare och accepterat.
Jag säger inte att det är fel att vilja vara snygg och raka benen. Men jag tycker man ska fundera över varför man gör det – och för vems skull man gör det.
/H
Höja våra röster 