Storlek noll

De senaste dagarna har det blåst upp en internetstorm kring klädföretaget Jack & Jones nya jeansreklamer, som anses vara sexistiska och kvinnoförnedrande. Vilket de också är.

Reklamen går ut på att män som köper J&J-jeans kommer få ligga så otroligt, OTROLIGT mycket att deras kroppar inte kommer kunna hantera ansträngningen och ge upp. Men som tur är har J&J en egen fitnessexpert, en tjusig kvinna i bikini som genom juckrörelser (och genom att svanka på knä i sanden) kommer få männen i trim för all denna OTROOOOLIGA action de kommer att uppleva.

Eh. Detta är ju inte särskilt fräscht eller nyskapande. Inte heller kan jag säga att jag tycker det är särskilt roligt när en blondin försöker ge konstgjord andning genom penis. Men jag kan inte säga att jag är särskilt förvånad att en sådan här reklam kommer från Jack & Jones, ett ”ungt” företag som, liksom alla andra, ska försöka sig på det svåra greppet ironi och drattar på ändan (därmed inte sagt att jag inte tycker att det är förkastligt och att reklamen borde sluta visas).

Däremot blir jag både förvånad och förbannad när Lindex annonserar att de kommer att samarbeta med stylisten Rachel Zoe nästa säsong. Varför?

Lindex är en av de klädkedjor vars främsta klientel ABSOLUT inte är tonåringar utan höfter, kvinnor med storlek 34 eller anorektiker. De anser själva att deras genomsnittliga kund är en kvinna i 30-40-årsåldern, med genomsnittsstorleken 38-40 – en för övrigt helt normal och hälsosam storlek. Lindex har också varit föredömliga och använt skyltdockor i normalstorlek (nåja, men de var åtminstone liiiite större än H&Ms dito) i sin skyltning.

Så varför i helvete anlitar de Rachel Zoe, Hollywoods största (minsta?) förespråkare för size zero? Kvinnan som är känd för att banta ner sina kunder till skinn och ben? Vad sänder det för budskap (att alla som jobbat med Zoe ser ut som skräp efteråt lämnar jag därhän)?

Jag förstår att Lindex känner ett behov av att poppa till sig, när konkurrenterna årligen har designersamarbeten (som brukar bli skitfula, men i alla fall). Men är ett samarbete med den här kvinnan verkligen rätt väg att gå?

Jag vet verkligen inte om jag tycker det. Kanske något att skänka en tanke mitt i Jack & Jones-hysterin?
/C.

Annonser

”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”

Jag har länge varit tudelad till det citatet. På ett sätt vänder jag mot mig tanken på att kvinnor skulle ha någon slags skyldighet att hjälpa varandra, bara för att vi är kvinnor. Det känns begränsande på något sätt. I en utopi skulle det inte behövas. Men som världen ser ut nu behövs det.

Därför gillar jag citatet. Kvinnor ska inte motarbeta varandra, inte snacka skit och sprida rykten om att folk är horor och hejsan hoppsan. Det skadar alla. Kvinnor föds med en klar nackdel i och med sitt kön och därför tycker jag att man faktiskt ska hålla ihop. För män håller ihop, de hjälper varandra, de befordrar varandra och lobbar för varandra. Varför skulle inte kvinnor göra samma sak? Det är ett faktum att kvinnor på många sätt har det sämre än män. Därför bör det ligga i alla kvinnors intresse att se till att de skillnaderna utjämnas. Därför gillar jag citatet. Det beskriver för mig att alla kvinnor måste arbeta tillsammans för att få det bättre. Om man inte gör det så gör man sig själv en otjänst.

Detta påminner mig om en myt som jag hatar. Den där myten om att tjejer inte hjälper varandra. Myten om att tjejer inte kan vara glada för varandras skull. Att de bara snackar skit och motarbetar. För att ”det är så tjejer gör”. Jag vågar mig på att säga att detta är ett beteende som beskriver en mycket liten del av den kvinnliga befolkningen, och denna del försöker genom att nedvärdera andra kvinnor uppvärdera sig själv. Det är ett sätt att ta sig fram på en manlig spelplan där reglerna är annorlunda för kvinnor än för män. Genom att beskriva ett sätt som kvinnor är, och sedan påpeka att man själv inte är så, tar man avstånd från kvinnligheten och dess egenskaper, allt som i en manlig värld kan uppfattas som svagt.

Underordningen av kvinnor är ett faktum och faktumet kvarstår för att någon tjänar på det. Vilka tror ni det är?

/H


När jag läste H:s näst senaste inlägg ville jag gråta och kräkas på världen som är så vidrig att en sexårig pojke knivhuggs på skolan för att han gillar att ha rosa nagellack. När jag läste det senaste, om kämpen Nina, fylldes jag av nytt hopp – men det är fortfarande stört mycket som är fel med världen.

Som jag skrev i en uppsats för ganska länge sedan: litteraturen är en avspegling av verkligheten. Detta gäller också konst, musik, och film, och få saker är så tydligt  verklighetsförankrade som könsroller och -ideal (oavsett om filmen sedan utspelar sig i rymden, Atlantis eller bland småsmå människor under jorden lyckas filmskapare så gott som alltid kopiera verklighetens sugiga könsroller).

Ett ganska intressant sätt att undersöka en films syn på kvinnors/män roller i samhället är det såkallade Bechdel-testet. För att en film ska bli godkänd krävs följande:

  1. Minst två namngivna kvinnliga karaktärer ska finnas i filmen.
  2. De två kvinnliga karaktärerna ska prata med varandra.
  3. De ska prata om något annat än en man.

Det är förvånande hur få filmer som faktiskt klarar dessa till synes simpla kriterier. Och det är i sig själv ganska belysande. Och tragiskt. Att kvinnor i de allra flesta filmer reduceras till bikaraktärer utan något annat intresse än män är i mina ögon djupt deprimerande. Men en liten ljuspunkt är att alla Harry Potter-filmer verkar klara sig.

Om ni vill läsa mer om Bechdel-testet och kolla av vilka av dina favoritfilmer som klarar sig, gå in på http://bechdeltest.com/.

C.


Upp till kamp den 26 februari!

Nina Ruthström har kommit med ett fantastiskt initiativ. Jag citerar från hennes blogg:

”Carola Magnusson kom med den briljanta idén att vi alla, så många som möjligt, går ihop och BOJKOTTAR ALLA AFFÄRER SOM SÄLJER KÖNSSPECIFIKA BARNKLÄDER. Vi kom fram till att en lördag efter löning borde det normalt handlas mycket och kanske därför märkas mer, så den 26 februari blir det av. Den dagen sätter vi inte vår fot i berörda butiker.

Jag har (hittills) fått två ynka svar på de 14 mail med namninsamlingen jag skickade iväg till olika kedjor. Generellt verkar det som att klädföretagen försvarar sig med att ”den stora massan” vill ha uppdelade flick- respektive pojkkläder. Men hur vet de det!? När jag handlar väljer jag kläder från flickavdelningen till min son. Därför ska vi försöka motbevisa dem. Lör 26/2 är dagen för detta!

Sprid nu detta till alla ni känner och inte känner, på facebook, på era bloggar och hemsidor, skriv till er lokaltidning – det ska jag göra.

Jag har mailat världens bästa Gudrun Schyman, och fått svar. :love: Hon kommer hjälpa oss att sprida budskapet. Nu hjälps vi åt att göra det här stort mina vänner. VI SKA KÄMPA FÖR ATT GÖRA SKILLNAD!

Som Carola skrev: Namninsamlingar i all ära men ”money talks”.


Till alla som vill bevara uråldriga könsroller:

Tack vare våra PISSIGA könsroller så kan detta hända. Tack vare att vi har så störda uppfattningar om vad som är manligt/kvinnligt så blir en  6-årig pojke huggen i nacken av en jämnårig.

Tänk på det nästa gång ni tramsar om att de traditionella könsrollerna funkar bra.

/H, som är arg och förbannad över hur världen ser ut.


Hur ser en intelligent kropp ut?

”Fråga: H u r  i  h e l v e t e  s e r  ” d e n  i n t e l l i g e n t a  k r o p p e n  u t ”?? Är det nån som vet hur man gör för att höja intelligensnivån på sin kropp?
Sen kan jag bara beklaga att Artur Lundkvist ”nästan får avsmak” för mej när jag är naken. Sorry, Artur! Dessutom frågar Aftonbladet: ”Måste flickor vara vackra på film?” Och Artur Lundkvist svarar: ”Ja. Ska man klä av sig på film ska man ha en attraktiv kropp.” Sorry igen, Artur, jag håller inte med dej. Det är därför jag har gjort sexscenerna i ”Jag är nyfiken gul och blå”.” – Lena Nyman

Nu i veckan gick skådespelerskan Lena Nyman bort. Expressen återpublicerar nu en fantastisk text som Nyman skrev efter det att en filmkritiker recenserade en film genom att gång på gång klanka ned på Nymans kropp och mer eller mindre skrivit att hon var för ful för att göra nakenscener. Nymans svar på detta är briljant. Läs det här.

Tack till fina Hanna för tipset.


And the rest is silence

Bloggtystnaden från min sida kan skyllas på plugg (hallå, vem bryr sig om Bukowski egentligen?), övningskörning (någon gång ska jag skriva ett långt inlägg om hur olika tjejer och killar bemöts hos körskolor) och ett jobb där att bli klappad i baken får ses som en del av  arbetsgången (och efter några miljoner terapisessioner ska jag skriva om även detta,  believe you me).

Det jag kan bidra med just nu är: Jag har efter fyra dagar fortfarande inte fått något svar från Optimal förlag, upphovsmännen till idiotreklamen. Det tycker jag är jäkligt svagt. Jag gillar det inte alls. Men det förstås, man kanske inte får begära så mycket av folk som bantat bort alla hjärnceller.

Nej, nu tar vi Maud på det här tycker jag, så återkommer jag efter helgen med nya arga feministiska inlägg. /C.